Pssst...

Hur är formen?
Jag är inte så snabb, men jag börjar bli lite starkare...

Hoho, här är jag igen!

Jisses, vad tiden går. Sedan sist har jag hunnit med att vara förkyld i två veckor, att vara i London en knapp vecka (knappast något träningsmecka), jobba som attan, dra av vadmuskeln, åka till Genève och cykla och löpträna en liten smula och nu är vi där vi är.

Det är inte så illa som man kunde tro. Faktiskt.

Ikväll: 40 min äkta orientering i skymningen. Ser till att det blir lite klättring, stenskravel och ris. Det är benstyrkan och balansen som blir avgörande -- inte snabbheten.

Styrka, inte mer med det

Småslött.

Styrka light.

Orientering med kalla fingrar

Hu, vad kallt det var om näsa och fingrar. Körde Moa till träning och sprang en snabbis i Vilstaskogen. Lite stel i benen, men det känns äntligen som om jag håller på att bli löpare igen.

Försöker ta i vissa sträckor för att få upp pulsen och trötta ut benen. Det är KUL!

Två poäng.

Styrka utan konstigheter

En timme bland maskinerna. Värmde upp på löpbandet och kände på 15 km/h. Inget jag håller i en mil, precis, men jag blev heller inte blå av två minuter.

Styrka light.

Racerben, studssteg, fartflyt

Löpträning på halkiga stigar i Mesta skog och för första gången på evigheter så känner jag den där stålfjäderskänslan i benen – att löpstegen gör en tyngdlös för ett ögonblick. Det är då det blir KUL att springa. Jag har med andra ord fått tillbaks mina löparben. Och ingenstans gjorde det ont.

Blev tvungen att springa upp för Mesta skogs tuffaste uppförsbackar bara för det.

2 poäng.

En torsdag

Inget märkvärdigt alls. Lite styrketräning, bara, på ett knökfullt F&S. Börjar dock känna att jag har hållfastheten för att kunna ta i.

Styrka light.