Upp för backen, upp för backen

I två–tre veckor har kroppen känts medelålders och halvtrasig. Högervaden har till och med varit gubbig och heltrasig.

Men nu släppte det. Snöpulsning & hygglig backträning i Årbyskogen utan skrap och gnäll i nedre extremiteterna.

Kan jag börja träna nu, månne?

2 poäng (den ena poängen stoppade någon dit när jag tittade åt ett annat håll)

Gnölande ben

Småstel i gamla knäskadan och tilltagande smärta i högervaden. Tungt, tungt i den sträva snön. Långsamt men rätt ut bland stockar och stenar.

Trampade snett och låg med foten i vädret i en oviss minut. Vilken lättnad när smärtan vek. Det hade känts så orättvist att få en vrickning i plytet nu när jag verkligen försöker.

En poäng plus.

Hemska männska ...

... som inte tränar. Men det känns så tråkigt, och jag är så trött, och jobbjobbjobb.

Vadjäveln är inget att ha ändå. ”Strategisk vila” kallar vi den här veckan.

Aj min lilla vad ...

... den vill bara i fyra–fem kilometer.

Men det var vackert i skogen, och skönt att låta tankarna löpa fritt. 

2 poäng (efter förutsättningarna)

De stora skogarna

Söndagspasset utgick från den härliga platsen centrum och antog en bana utom de stora skogarna i norr. En mörk tur med skiftande underlag och lätt kupering. Kroppen välbevarad både sen de forna framgångsåren och sen förra lördagen, vad månde bliva.

Touché! 2 poäng!

Aj, oj

Bit ihop ... aj ... slappna av ... aj ... det blir bättre när du blir varm ... aj ... spring där det är mjukt ... 

aj

aj

aj

Nä ... det här går ju inte.

1 poäng.

En klar tvåa ...

... på en gammal nattserienbana. Sprang lite för fort i början och blev alldeles stel i benen. Sen fick jag en muskelbristning i vaden – hade varit för ovarsam under styrketräningen i veckan.

I början kändes det som att jag skulle orka köra hela banan – 7,5 snöpulsning. Men det var inte det att jag blev trött – benen liksom fylldes av fogskum eller nåt.

Få se hur det blir med den där muskelbristningen.

2 poäng

Helt OK

Lördagsmorgon, lätt regn, några få plussgrader, klassisk skånsk vinter. 45 minuter enkel och skön löpning. Bad på Pålsjöbaden, +2 grader i vattnet, whoa!
Därefter brunch på Pålsjö krog... hur svårt kan en träningspass bli? Egentligen?

1 poäng

Vilavilavil

Sådär: tre dars vila för att träningsvärken ska sippra ur kroppen – särskilt den mellan rygg och skinkor samt den omkring knäna. Om två månader tillåtes dock ej sådan lyx.

Prio 1: att hålla sig skadefri! Nåt blir det ikväll, vet inte vad.

Tre älgar och en räv

Lite stelare i benpinnarna än vad jag hade räknat med; styrketräningen sitter i fortfarande. Men jag fuskade inte, utan sprang rätt genom skiten. Och skit finns det gott om på min lilla hemkarta nu. Jisses, vad de har huggit och lämnat bröte och bräsk överallt. Och is och halka, tjäle och stumma stigar.

På andra sidan hygget lunkade en älgko med två kalvar undan när jag kom. Lite senare slank en räv genom riset. (Räven raskar genom lingonrisen.)

Femtio tappra minuter utan beröm och utan klander. Möjligtvis beröm för att backar, stenfält och hyggen avklaras med flaggan i topp (fuskvila först i den fina skog som följer).

Två poäng.

Håller tummarna för att antingen tjälen försvinner eller att vi får ett litet snötäcke. Tjälen är inte bra för dåliga knäet – det känner jag.