Pssst...

Hur är formen?
Jag är inte så snabb, men jag börjar bli lite starkare...

Hoho, här är jag igen!

Jisses, vad tiden går. Sedan sist har jag hunnit med att vara förkyld i två veckor, att vara i London en knapp vecka (knappast något träningsmecka), jobba som attan, dra av vadmuskeln, åka till Genève och cykla och löpträna en liten smula och nu är vi där vi är.

Det är inte så illa som man kunde tro. Faktiskt.

Ikväll: 40 min äkta orientering i skymningen. Ser till att det blir lite klättring, stenskravel och ris. Det är benstyrkan och balansen som blir avgörande -- inte snabbheten.

Styrka, inte mer med det

Småslött.

Styrka light.

Orientering med kalla fingrar

Hu, vad kallt det var om näsa och fingrar. Körde Moa till träning och sprang en snabbis i Vilstaskogen. Lite stel i benen, men det känns äntligen som om jag håller på att bli löpare igen.

Försöker ta i vissa sträckor för att få upp pulsen och trötta ut benen. Det är KUL!

Två poäng.

Styrka utan konstigheter

En timme bland maskinerna. Värmde upp på löpbandet och kände på 15 km/h. Inget jag håller i en mil, precis, men jag blev heller inte blå av två minuter.

Styrka light.

Racerben, studssteg, fartflyt

Löpträning på halkiga stigar i Mesta skog och för första gången på evigheter så känner jag den där stålfjäderskänslan i benen – att löpstegen gör en tyngdlös för ett ögonblick. Det är då det blir KUL att springa. Jag har med andra ord fått tillbaks mina löparben. Och ingenstans gjorde det ont.

Blev tvungen att springa upp för Mesta skogs tuffaste uppförsbackar bara för det.

2 poäng.

En torsdag

Inget märkvärdigt alls. Lite styrketräning, bara, på ett knökfullt F&S. Börjar dock känna att jag har hållfastheten för att kunna ta i.

Styrka light.

Orienteringsträning på riktigt

Barmark – oh, sällhet! Ca 35 minuter på en gammal nattseriebana. Ett par sträckor kändes som ... löpning!

2 poäng får det bli – jag tog ju i på några ställen.

Lufs i stan

Springande uppvärmning inför styrkepass. Tröööögt, steeeelt.

1 poäng

Lätt styrketräning.

Steljogg på isiga stigar

Stel och kantig lufsade jag en 4 km utan tidtagning på isknaggel och i vårgegga. Gubbigt, men utan större skadekänning.

2 poäng – trots allt

Stel styrketräning

Gubben består av träningsvärk från midjan och neråt. Tog det nätt.

Lätt styrketräning.

Långa banan!

I did it, I did it! Långa banan på klubbträningen med snö till anklarna på de flesta ställen. Oerhört söligt tempo och motigt redan efter första kilometern. Ont i gubbavaden efter halva banan.

Men jag kom hem – mer stel och kantig än utschasad.

Den första TREAN presenteras härmed på en röd sidenkudde.

Jaaaaaaa!

...äntligen något som kan rapporteras (mer eller mindre).
Jag har utövat aktivitet!
Lätt löpträning
Lätta backar
Många medtränande
Trötta ben
Härligt vinterslask
Ambitionsnivån ökade lite grann...

Yiee-haaa... 2 p!

En klubbträning i livet

Klubbagubbatträning. Ritade in 5,5-banan och sprang den långsamt. Snö.

2 poäng.

Upp för backen, upp för backen

I två–tre veckor har kroppen känts medelålders och halvtrasig. Högervaden har till och med varit gubbig och heltrasig.

Men nu släppte det. Snöpulsning & hygglig backträning i Årbyskogen utan skrap och gnäll i nedre extremiteterna.

Kan jag börja träna nu, månne?

2 poäng (den ena poängen stoppade någon dit när jag tittade åt ett annat håll)

Gnölande ben

Småstel i gamla knäskadan och tilltagande smärta i högervaden. Tungt, tungt i den sträva snön. Långsamt men rätt ut bland stockar och stenar.

Trampade snett och låg med foten i vädret i en oviss minut. Vilken lättnad när smärtan vek. Det hade känts så orättvist att få en vrickning i plytet nu när jag verkligen försöker.

En poäng plus.

Hemska männska ...

... som inte tränar. Men det känns så tråkigt, och jag är så trött, och jobbjobbjobb.

Vadjäveln är inget att ha ändå. ”Strategisk vila” kallar vi den här veckan.

Aj min lilla vad ...

... den vill bara i fyra–fem kilometer.

Men det var vackert i skogen, och skönt att låta tankarna löpa fritt. 

2 poäng (efter förutsättningarna)

De stora skogarna

Söndagspasset utgick från den härliga platsen centrum och antog en bana utom de stora skogarna i norr. En mörk tur med skiftande underlag och lätt kupering. Kroppen välbevarad både sen de forna framgångsåren och sen förra lördagen, vad månde bliva.

Touché! 2 poäng!

Aj, oj

Bit ihop ... aj ... slappna av ... aj ... det blir bättre när du blir varm ... aj ... spring där det är mjukt ... 

aj

aj

aj

Nä ... det här går ju inte.

1 poäng.

En klar tvåa ...

... på en gammal nattserienbana. Sprang lite för fort i början och blev alldeles stel i benen. Sen fick jag en muskelbristning i vaden – hade varit för ovarsam under styrketräningen i veckan.

I början kändes det som att jag skulle orka köra hela banan – 7,5 snöpulsning. Men det var inte det att jag blev trött – benen liksom fylldes av fogskum eller nåt.

Få se hur det blir med den där muskelbristningen.

2 poäng

Helt OK

Lördagsmorgon, lätt regn, några få plussgrader, klassisk skånsk vinter. 45 minuter enkel och skön löpning. Bad på Pålsjöbaden, +2 grader i vattnet, whoa!
Därefter brunch på Pålsjö krog... hur svårt kan en träningspass bli? Egentligen?

1 poäng

Vilavilavil

Sådär: tre dars vila för att träningsvärken ska sippra ur kroppen – särskilt den mellan rygg och skinkor samt den omkring knäna. Om två månader tillåtes dock ej sådan lyx.

Prio 1: att hålla sig skadefri! Nåt blir det ikväll, vet inte vad.

Tre älgar och en räv

Lite stelare i benpinnarna än vad jag hade räknat med; styrketräningen sitter i fortfarande. Men jag fuskade inte, utan sprang rätt genom skiten. Och skit finns det gott om på min lilla hemkarta nu. Jisses, vad de har huggit och lämnat bröte och bräsk överallt. Och is och halka, tjäle och stumma stigar.

På andra sidan hygget lunkade en älgko med två kalvar undan när jag kom. Lite senare slank en räv genom riset. (Räven raskar genom lingonrisen.)

Femtio tappra minuter utan beröm och utan klander. Möjligtvis beröm för att backar, stenfält och hyggen avklaras med flaggan i topp (fuskvila först i den fina skog som följer).

Två poäng.

Håller tummarna för att antingen tjälen försvinner eller att vi får ett litet snötäcke. Tjälen är inte bra för dåliga knäet – det känner jag.

Reflektion kring poängen.

Trean: Man vet efteråt när man har gjort en trea. Man känner sig som 19 år igen, och det dovvärker här och där i kroppen, och man får plötsligt sendrag, och man är småhög, och sömnig och pigg på samma gång. Träningsjackan är genomsur, tårna köldbleka och kallingarna fulla av barr.

Tvåan: En hygglig insats efter omständigheterna – helt kontextberoende. Ett disciplinerat steg framåt, eller ett pålitligt befästande av formen.

Ettan: Kan vara hur svag som helst – bara man tar på sig träningskläderna och kommer utanför tomtgränsen. Ettorna håller ihop träningsstrukturen, gör att kroppen kommer ihåg att man är idrottsman och förhindrar de värsta rasen när det civila livet blir för hektiskt.

En torsdagskväll i Eskilstuna

Lufslufs till uppvärmning, ordentlig styrketräning.

1 poäng ... en etta minus. Styrketräning ... light, säger vi. Helt enkelt inte redo för att ta i ordentligt utan att riskera att göra illa mig.

En watt i pannan

Inte undra på att Vilstaskogen var Tomas Gustafsons favoritmarker: så här i januari går det utmärkt att åka skridsko över hela stignätet.

Så jag lufsade på i skogen i enwattarens sken, sprang på luriga Sörmlandskontroller i beckmörkret och tog mig ingen brådska.

Ute i kanske 35–40 minuter, lågt tempo men äkta orientering.

Ett poäng ... två ... ett ... äh, efter omständigheterna är jag riktigt disciplinerad så det blir två poäng.

Ramlösa, lätt kolsyrad med svettsmak

Idag höll träningsansvarige till i Ramlösaparken och så gjorde vi tränande också. Nattslingor i parken med lite klurighet och bra tempo (borde det varit). Skönt med kartträning även om svårighetsgraden kanske inte riktigt håller Långdunkerklass, åh, det härliga minnet lever fortfarande. Det är mycket lättare att se tillbaka till sina passerade tävlingar med nöjaktig min när man har glömt sina grova bommar som sin vana trogen dyker upp.

Dagens poäng: 2

Totalt: 11

Livet är en lång, lugn flod

Sådär, ja! Nu befinner man sig på raksträckan mot Ladonia Mountain Trophy igen. Eller snarare på de lägsta stegen i en lång trappa.

Gneta på, gneta på, aktivera regulatoriska faktorer som binder till DNA:t, håll proteinsyntesen igång utan att kicka igång inflammatoriska processer i vävnaderna. En extra mitokondrie här, lite mer myosin och aktin  här, ett blodkärl som slingrar runt alltihop.

1 poäng för löpningen och lätt styrketräning. Gubbar måste smygas igång efter uppehåll.

Slowly back-again...

Tog ett stapplande återtåg till träningspåret mellan blöjbytena och kände så att kroppen fortfarande var intakt efter lite uppehåll med mental träning och avslappning. Lätt jogg knappa timmen, lätt styrka och lätt trötthet.

Poäng, svag 2:a... nä, en stark 1:a.

Modifierad träningsplan

Söndagarna är progressionsdagar. Orientering i medeltempo:

6 km

7 km

8 km

8 km

8 km

10 km -- det borde bli den 8 mars. Då är jag så gott som ikapp det ursprungliga schemat.

Halleluja, jag är frisk igen

50 minuter ol-lufs i Mesta skog. Kände ingenting alls från ryggen (för en dryg vecka sen gick jag dubbelvikt), kände nästan ingenting från knät.

Tänk om man rentav får träna skadefri ett litet tag, PEPPARPEPPAR (med en 50 meter hög pepparkvarn).

2 poäng (efter omständigheterna, var det ju!)

Blöjbytarmaffian, del 2

Imorgon siktar jag på en svag tvåa som återkomst i spåret...

Tittut! Här är jag igen!

Så sent som i lördags var jag en krokig gubbe som stönade och stånkade när jag tog mig från soffan till sängen. Men nu är jag en högrest och stilig man i mina bästa år som visslar och trallar. 

Första testrundan gick alldeles utmärkt, och både rygg och knä höll sig i skinnet.

Ett poäng!

Blöjbytarmaffian

I'll be back... soon!

Ynk

O ajajajaj buff, oajajajaj buff!

Men om en vecka är jag säkert bättre.

En trea på ingång... snart.

Backrunda i Pålsjö med landborgskanten som lutning, ett antal varv och 'hyyyfsat' tempo borde väl i alla fall ge en fin 2:a i betyg. Grabbarna pratade om långpass och kommande träningar och det kändes fint.
Killar vill, killar kan, killar vågar.

Kolla bara på www.riktigkille.nu så ser man vad man kan roa sig med om man har ändan tom.

Totalsumma: 8 p!!

Men glad är jag ändå!

Det kunde varit värre ... det kunde varit en vrickning ... brutet nyckelben ... skrumplever. Men nu är det bara en muskelbristning i ländryggen.

Jag ligger här på rygg och spanar in min vårkarriär. Hehe, perfekt utgångsläge. Träningskalendern ligger framför mig som en vit snövidd på Yllevads mosse. Snart, snart ... ja, om jag har tur kan jag gå en promenad redan i helgen.

Mjukhet

Stranden mellan Rydebäck och Helsingborg är som bomull för själen en lördagseftermiddag på vintern... Har man sen en gammal Bowie-bootleg från den märkliga Glass Spider-turnén i iPoden så blir resan en ganska fin tripp.
1 timmes bra löptur, ganska platt, ganska hårt, ganska långsamt. Mest hundar och pensionärer, och så jag, i de här kläderna...

2 poäng

Gubbfan gjorde illa ryggjäveln

Inomhusträning för klubbens ungdomar. Gubben har deltagit i basket och tafatt utan att bli justerad. Men när fem minuter återstår går han upp lite för mycket i Svarte-Petter och i en snäv kurvtagning hugger det i ländryggen. En liten sketen muskelbristning är det, men den gör sig påmind så fort jag rör på mig.

Skit och mög. Jag har lovat dyrt och heligt att ryggproblem behandlas med vila, platt på ryggen. Annars går man och snebelastar ryggen mer och mer tills alla muskler utgör ett enda krampande maskbo mellan skulderbladen och häcken. Två dar, fyra dar ... vem vet?

Dizipliiin, dizzipliin! Lita på erfarenheten och förnuftet. 

Månadsmål

Långa banan på Ladonia Mountain Trophy är 15-18 km fågelvägen och drygt 1000-1500 höjdmeter.

Avcheckningsmål

januari: 8 km orientering (höstseriebana)
februari: 10 km orientering
mars: 12 km orientering
april: löpning 12 km
maj: 8 km orientering (höstseriebana) på under 60 minuter; löpning 15 km på 60–75 minuter
juni: 15 km orientering

Ska plutta in löptest i Vilstabacken också. Det här är naturligtvis en DYNAMISK plan som anpassas efter FÖRUTSÄTTNINGARNA.

Gym och jogging

Det här med enpoängarna är viktigt. När man var 20 dög det att låta det gå en vecka mellan tvåtimmarspassen. Gubbkött, däremot, måste hållas mört. Smålufsandet som alternativ till soffpotätandet är viktigt för att göra den verkliga träningen möjlig.

Friskis & Svettis med inledande löpning: S1 + 1 poäng.

”Det tar sig!” sa han som hade eld i baken.

Gubbvila

Idag har gubbknäet vilat och resten av gubben med. Noll poäng, utan skam.

Mums!

Tog på kortbyxorna som sann skåning och drog på klubbträning med nattkavleinslag och lite härligt tempo, back to speed, liksom. I alla fall kändes det så...
Parken Pålsjö kan bli lite smålurig när natten faller på och det är lätt att navigera fel bland surdrag och boklöv.
Kändes som en klar 2:a med guldstjärna!

Totaltsumma: 4 p

Snöpuls ger pulshöjning

Idag är det två grader kallt så nu kan man andas igen. Pulsade på kontrollpunkter i Kronskogen med vändpunkt uppe vid Parken Zoo. Inte snabbt, men omsorgsfullt.

Två poäng, deux points!

Fågeldansen

Fortfarande kallt

Äh, hur ska man kunna göra H40-comeback i det här vädret? Går ut och blåser såpbubblor istället – det är kul när de fryser i flykten och ramlar sönder i lätta skärvor.

Noll poäng. Nooooll. Noll-noll-noll!

Och i Skåne springer man med kortbyxor och lyssnar på fåglalåten. Säkert.

Skitsnack!

...pratade om att träna idag... 0 poäng...

Ut i kylan

I Eskilstuna är det 20 grader kallt, och hur fasen ska man träna då? Jag gick upp och kastade en blick på motionscykeln men var tvungen att vända mig om när illamåendet slog till. Huuu!

Nån gång vid 22-tiden tog jag på mig träningskläder och höljde in hela härligheten med en vinterjacka. Joggade under Orions stjärnbild, kände kylan klibba i näsan. Snön knarrade högljutt, men glädjande nog var det ingen kroppsdel som knarrade tillbaka.

Femton minuters jogging – det blev en etta!

Vinterträningsräddare!

Kallstart på halvblött underlag, mestadels långsamt, knappa fegtimmen...

Normal status: Svag 1:a

Dagens status: Klar 2:a

Ärans män

Ärofyllt en sista gång?
Är det inte så att allt är en start på något nytt?
Så även slutet på det goda?
Bara för att 10-Mila går i Skåne så är inte Långa Natten så långt bort 2010.... eller som Olle B uttryckte det en gång på på hösten på det glada 80-talet:
-"Jag kan säga det redan nu, jag tar Långa Natten!"
Jovisst, det är möjligt...

Upptäcktsresande i sund...

het!
Jag har en dröm om en träningsfri månad som Baden-Baden så härligt sjöng i melodifestivalen -86... och visst måste man inse att denna dröm inte är så fantastisk och drömlik som jag trodde. Lite seg och utdragen och endorfinlös, lite för mycket tillbakalutad och slapp, lite för få lumens och knästrumpor, lite för få av besöken i gölen högra kant.
Nåväl, nåja, nåja... inte ska ont blod sippra ut bara för att vi startar om på nytt. Bitterhet är en dygd och glädjen likaså, inte gråta över sprucken mjölk som en glad kamrat uttryckte det.
Hur var det nu, hur mycket är jag uppe i... räkna, räkna räkna... hmmm... 0 poäng, hoppsan, redan, oj då?
Bip-bip-bip, 1-0-0-1-0 och sen var vi igång igen, första poängen på väg, förhoppningsvis insamlad inom timmarna 2.

I wanna be somebody... yeah, so what!

Starttillstånd:
Otränad, Icebuglös och koffeinfylld...

Mellandag på vift

Idag var jag fysiskt lat, men professionellt väldigt flitigt. Dock är regler regler, och inga bonus delas ut till den som gör rätt för sig i tjyvsamhället. Noll poäng, zero poaaang!

Här är min enwattare från Clas Ohlson som jag sprungit flera Nattserienlopp med. Ni ungdomar som läser detta och som brukar släpa omkring belysningsanläggningen till Råsunda i skogen: vad vet ni om nattorientering? Vad vet ni om att KONFRONTERA ER URTIDSRÄDSLA och BESEGRA den?

Enwattare gör nerverna till stål – såvida man inte vrickar sig när man hoppar över första diket.

Snötass

I den tidiga vinterskymningen kom jag iväg på en runda via kullarna, över bäverbäcken och upp till västra fornborgshöjden. Studsade upp på toppen och kravlade över skrevan. Vände på klacken och sprang samma väg hem. Det kändes som – löpträning!

Knäet knotade mot slutet, men ingrep inte i verksamheten.

Poäng: 2

We're off, you know!

Här äro vi nu: Olle Bergman och Ulf Bering – en gång Skånes mest fruktade juniorlöpare, numera två amorfa vävnadsanhopningar av svampiga muskler, halvläkta ligament, snedställda ben och slappa senor. Det är uppenbart att döden sitter och gnuggar händerna alldeles för få decennier härifrån.

Dags att ta tag i dödköttet och få det att sprattla ärofullt en sista gång: Ladonia Mountain Trophy.

Precis som i alla hjältesagor så är förutsättningarna hopplösa och vägen till målet fylld av fiender och hinder.

OLLE vilade den förste januari, rätt nöjd med julveckans tjuvstart: vid två tillfällen ruscher i det höga fjolårsgräset nere vid skridskobananan och en – efter omständigheterna – ambitiös fartlek från Tuna Park till förstutrappan. En klar 2:a! Men idag som sagt en 0:a.

Can you see the point?

Så här fungerar poängsystemet.

Orientering, löpning, cykling

0: ingen träning. Aja baja!
1: en hederlig gest för att eliminera pinsamma hål i träningprotokollet.
2: ett träningspass av god kvalitet, varken mer eller mindre.
3: en verklig ansträngning som tar dig till nästa nivå.

Styrketräning

S1: lätt
S2: hårt

Ambitiös aerob uppvärmning på gymmet kan ge separata poäng.

Notera att poängen alltid anpassas efter rådande träningsstatus!