Reflektion kring poängen.

Trean: Man vet efteråt när man har gjort en trea. Man känner sig som 19 år igen, och det dovvärker här och där i kroppen, och man får plötsligt sendrag, och man är småhög, och sömnig och pigg på samma gång. Träningsjackan är genomsur, tårna köldbleka och kallingarna fulla av barr.

Tvåan: En hygglig insats efter omständigheterna – helt kontextberoende. Ett disciplinerat steg framåt, eller ett pålitligt befästande av formen.

Ettan: Kan vara hur svag som helst – bara man tar på sig träningskläderna och kommer utanför tomtgränsen. Ettorna håller ihop träningsstrukturen, gör att kroppen kommer ihåg att man är idrottsman och förhindrar de värsta rasen när det civila livet blir för hektiskt.